Fast jag sagt att jag Måste Sluta väga mig varje dag har jag inte lyckats. 

 

Idag var jag lite glad för det för nu när jag vägde mig på morgonen så visar det sig att nu har jag ÄNTLIGEN efter att ha stått stilla på vågen i nästan två veckor har gått ner de sista heltona för att nu äntligen ha nått ännu en milstolpe - 45 kg totalt sedan den 28e Maj. Så 45 kg på nästan exakt åtta månader. Det är lite drygt 5,5 kg i månaden...

 

Alltså när jag börjar tänka på dessa siffror blir jag helt golvad. Det känns så sjukt. Och just nu är jag i en sådan period att jag har lite svårt att få hjärnan att förstå vad som är ett hälsosamt beteende, och det måste jag snap out of... Men mer om det i något annat inlägg.

 

För nu tänker jag bara glädjas! Glädjas från att jag bara är några kilo ifrån att vara så kallat "normalviktig" (enligt bmi-skalan, som jag ju egentligen förvisso tycker är förkastlig och sjuklig!) och att jag numera kan ha lårhöga stövlar, och får på mig byxor i storlek 40 och toppar i storlek 38. Att så gott som alla mina gamla kläder är stora som tält. (jag måste göra ÄNNU en rensning i helgen, ännu mer saker har blivit way för stora!)

 

Jag önskar bara att jag kunde se skillnad själv, men fortfarande gör jag det typ inte alls. Hur sjukt är det?