Izakaya~

Igår kom S upp till Stockholm från Halmstad, så vi fick träffas för första gången på flera månader! Äntligen!!

Vi jobbade tillsammans tidigare, och efter att hon slutade från vår restaurang så bestämde hon och hennes sambo sig för att flytta tillbaka till Halmstad där de kommer ifrån. Det var SÅ mysigt att äntligen träffas igen!
Vi umgicks ganska mycket när hon bodde här, dels för att hon är en av mina absoluta favoritpersoner här, samt att vi även bodde bara fem minuter ifrån varandra. Det har blivit ganska många tv-serie och filmkvällar och mysiga middagar. Jag var verkligen superledsen när hon slutade och flyttade, så det var så så mysigt att äntligen få träffa henne igen!

Vi började dagen med att sätta oss och fika och skvallra i ett par timmar, oxh sedan efter det så vandrade vi bort mot Folkungagatan på Södermalm och gick därifrån till Åsögatan och den Japanska restaurangen Blue Light Yokohama som var alldeles alldeles fantastisk. Det är en så kallad izakaya, en restaurang som serverar dricks och goda smårätter, alltså lite som en japansk form av tapas. Och allt var så hysteriskt gott, oxh vi hade så svårt att välja och vi tog oss nog lite vatten över huvudet faktiskt, hahaha. Vi beställde in SÅ mycket mat och kunde inte äta upp ens i närheten av allting.

Supertjusig lax-sushi. Den grillade biten var helt fantastiskt god.

Tonfisk- och avocadorullar med chilimajonnäs. Även dem var helt super!

Dumplings med räkor och kräftor, hysteeriskt goda! Med en dojabaserad dipsås med senap i. *__*

Carpacchio på oxfile.

En av de bästa rätterna - en avocadosallad med lax och tonfisk, och en hysteriskt bra miso-dressing. Alltså dressingen var utom denna värld, det var så bra!!

En liten överblick på vårat bord... Vi hade även edamame-bönor (såklart!!), en vitlöksbakad aubergine (SÅ bra. Alltså, den var bäst av alltihopa, och jag missade att fota den. X_X)


Kara-age, friterad kyckling med två olika dipsåser. Man kan aldrig gå fel med kara-age. *__*

Ah, det var en så himla trevlig kväll, massor massor massor med skvaller och prat, och god mat. Det var så himla bra. Och nu ändkar jag såklart ännu mer att S bodde kvar i Stockholms-trakten... 

Ohanami

Igår firades körsbärsblommans dag i Kungsträdgården, och jag och M hade bestämt att vi skulle gå dit. M kom till Stockholm från Uppsala vid tio snåret på förmiddagen, och vi började med frukost på Starbucks på Götgatsbacken på Söder. 

Det finns få saker som är så trevliga som att börja dagen med frukost på Starbucks! Jag tycker speciellt mycket om den på Götgatsbacken, det är ofta ganska lugn stämning och man kan sitt där länge, länge och bara njuta.


Såhär valde jag att klä mig igår.  Typ allt utom sockorna och skorna är nyinköpta i London. Shortsen är jag helt kär i, de kommer från New Look och är så så sköna. Skinnjackan var resans bästa köp, och kommer från River Island, och toppen var ett reaköp från Primark som kostade typ gratis och ingenting! 

Vid ett snåret började vi röra oss mot Kungsträdgården, tog en härlig men kylig promenad genom gamla stan. Vi mötte sedan upp J och L för att vandra runt lite och kolla in körsbärsblommorna som hade börjat blomma redan. 

Vackra sakura-blommor i Kungsan.




Det var alldeles för mycket folk för att ta en fin selfie tillsammans med blommorna, så detta fick duga hahaha.


M och jag försöker oss också på en selfie framför träden.

Sedan skulle vi försöka se på både dansuppvisning samt kimonovisning, men som alla tidigare år så var det väldigt dåligt organiserat med sittplatser, och ingen såg någonting. Så synd. Vi såg verkligen ingenting, och knatade ganska snart deifrån för att sedan gå och käka lunch istället. Vi ville såklart fortsätta det japanska temat och äta japanskt, och bestämde oss efter ett tag att vi skulle gå till Ki-Mama Sushi vid observatorielunden - jag har inte vart där på typ fem år, så det var lite va ett wild-card, men jag tyckte det var riktigt bra fortfarande! Riktigt bra sushi, oxh de hade i alla fall lite ny inredning och lite större meny än tidigare. Riktigt, riktigt gott!

Jag tog en mellan kombi sushi, och som på många andr ställen var de mycket snälla och lät mig få en ta med låda med det jag inte kunde äta upp, så det kommer bli en smartig lunch idag. 

Det var en väldigt lång dag i den friska luften, så jag var helt helt slut när jag väl började ta mig hemåt, men då såg jag detta fina på tunnelbanan och blev så peppad:



Det var ganska många som stod och fotade skyltarna, och det gjorde mig så glad! ❤️

Träning!



Efter min gastric sleeve operation så tog det flera månader för mig innan jag lyckades äta nästan alls, vilket ju såklart var en stor bidragande faktor till att det har gått så otroligt fort för mig att nå dit jag har nått rent viktmässigt. Det var ju kanske inte helt önskvärt att jag skulle gå på bara 4-500 kalorier om dagen i flera månader, men det bara gick inte att äta mer för mig. Nu är det drygt ett halvår sedan jag opererades, och de senaste månaderna har det sakta men säkert trappats upp mer och mer vilket känns så bra, nu har jag mycket mer energi att orka saker, jag får mindre huvudvärk... Kosten är så viktig, det är så viktigt för kroppen att få i sig det en behöver.

Det svåraste har absolut varit att få i sig protein. Jag läste någonstans att en ska få i sig ca 0,8- 1,5 gram protein per kilo kroppsvikt och dag. Jag ska i dagsläget då få i mig mellan 70 och 100 gram per dag.
Jag är nu nere på 64 kilo, vilket ju hela tiden var min egen, personligs målvikt, även om dietisten satt 68 kilo som ultimat vilt för mig. Och som det ser ut nu så har tappat så gott som all min muskelstyrka, för även med proteinbars har jag bara kommit upp i över 70 gram två gånger, hur mycket jag än kämpat! Och proteinmängden hjälper till att bevara muskelmassa, som bekant, vilket ju egentligen är väldigt viltigt under en viktnedgångsperiod. Man vill ju hellre tappa fett än muskler...

Med det sagt, så har jag inte fått träna för min dietist med anledning av hur lite jag fått i mig. Den energin jag fått i mig har behövts för att vardagen ska fungera. Men nu, nu när jag äntligen har kommit upp i en vettigare mängd kcal - nu snittar jag på ca 1200-1400 kcal per dag, vilket är bra för min viktnedgång. Det är undefär det jag ska ha legat på hela tiden enligt den förträffliga appen Lifesum som har hjälpt mig massor gällande både hur många kcal som saker innehåller, hur mycket protein, fett och kolhydrater jag fått i mig... Den här appen har alltså visat sig vara väldigt väldigt bra när en försöker hålla koll på vad en stoppar i sig. Så, ca 1500 kcal/dag har appen lnskat sig att jag ska äta, och detta är alltså vettigt under en viktnedgång i min "viktklass". Nu när jag har nått min målvikt så börjar dock den nya kampen - att hitta en balans i livet i allmänhet. Nu vill lifesum plötsligt att jag ska äta närmare 2300 kcal/dag, med tanke på att jag har ett hyfsat fysiskt arbete, och så är ju tanken att jag faktiskt kanske inte ska gå ner mer i vikt? Vilket känns helt sjukt, det är en känsla jag aldrig har upplevt förrut, att inte ständigt ha den tanken pockandes i bakhuvudet - jag måste gå ner i vikt, jag måste gå ner mer i vikt. För jag är liksom... Klar med det. Nu är det nästa projekt - balans. Hålla den här vikten, eller i alla fall inte fortsätta gå ner alltför mycket till. Och att sedan inte heller gå upp igen. Det sistnämnda vore katastrof, det är något som aldrig, aldrig får hända igen, någonsin.

Men jag känner mig hoppfull att det här är något jag kommer klara av. Jag vet inte om det är fysiskt möjligt för mig att gå upp igen, speciellt inte som jag när jag har ätit, säg, lite sötsaker? Så blir jag inte mer sugen, snarare tvärtom. Det blir inte gott.

Och nu kommer vi till det här med träning. Tränar en tillräckligt mycket så kan man ju såklart äta precis vad och hur man vill.

Och med det sagt så kommer vi till ämnet min träning, såklart. Jag är svag som en urvriden disktrasa, det finns verkligen inte en muskel i den här kroppen nu!! Jag är världens klenis, hahahaa. Och konditionen är så gott som icke-existerande.

Så sedan länge har ju jag sagt att veckan efter London ska jag börja träna. Och igår, hade jag bestämt sedan länge att, igår, ja då skulle jag ut och springa! Och det gjorde jag!! Jag tog mig faktiskt ut!! Och joggade!!

Jag är så stolt och imponerad av mig själv. Inte på grund av hur det gick under turen, för helvete vad kass kondition jag har och vad svag jag är... Men utav att jag faktiskt gjorde det!

Jag har laddat ner en app som heter C25K som jag blev tipsad om av en väninna, och den var helt toppen. C25K står för "Couch to five kilometres", oxh dne har lagt upp ett program som gör att man på åtta veckor, om man följer programmet, ska kunna springa 5 kilometer. Nu har jag bara kört första passet, men jag är redan så otroligt positiv. Man ska enligt det här programmet träna två eller tre gånger i veckan, 30 minuter per gång. Helt klart do-able.

Första vändan var 5 minuters rask promenad, sedan alternerade man mellan att jogga 60 sekunder och rask promenad i 90 sekunder, i totalt 20 minuter, och sedan fem minuters promenad igen. Och set gick, ta mig fan, även om det var sjukt jobbigt!! Jag är så stolt!!

Och ja, såklart hade jag på mig mina nya träningskläder jag köpte i London!! Träningsbyxorna från Victoria's Secret är så snygga att jag dör. Also, SÅ sköna, de satt verkligen vart de skulle, inget rulla ner eller bråka medans en sprang! :D

luinlote.blogg.se

Detta är jag.

RSS 2.0