Vuxenpoäng

Nu har det gått några dagar, och jag har kunnat smälta det lite. Jag har tagit körkort! På mindre än en månad!! Jag kan fortfarande inte riktigt fatta det. Jag har varit ute och kört lite själv, och det känns... Högst busigt. Verkligen!

Jag började övningsköra den 25e Juli, dagen efter att jag kom hem från min Korea och Japan resa. Jag hade bokat in en intensivkurs, två veckor, totalt 25 lektioner, och när jag vaknade på morgonen den dagen var jag så himla nervös. Inte pepp, inte glad, inget sådant alls - jag har ju aldrig riktigt velat ha körkortet på det sättet, det har liksom aldrig känts som en prioritet. Det har känts för dyrt, för jobbigt, får svårt och för övermäktigt.

Men på lektionen inställde jag mig. Den här dagen stod jag på en parkering och startade, stannade, gick igenom grunden. Körde ut från trafikskolan. Sedan var det klart, typ. 40 minuter, första lektionen över.

Sedan gick det undan, i två veckors tid, totalt 25 lektionen. Det var intensivt, och jag kände mig såååå kass så många gånger. Min körskolelärare var stenhård med mig, hela tiden, men på ett väldigt bra sätt. Han var aldrig så hård att det kändes elakt, men han lät mig verkligen inte komma undan med något. Så det var jättebra, verkligen.

Sedan körde jag på, och ibland ville jag bara ge upp för det är jobbigt, ni vet, att inte kunna någonting, när en har ett klassiskt case of Duktig Flicka Syndrom. En börjar inte lära sig så mycket nya saker, helt nya, som 30 åring. Det är inte så lätt, som bekant, att lära gamla hundar sitta.

Jag hade en utbildningskontroll i mitten på min andra vecka, och en utbildningskontroll är alltså att ens körskole-lärare agerar som kontrollant. Alltså är det en test-uppkörning, så att säga - en får klassiska uppkörningsuppgifter, och ska försöka lösa dem. Detta för att se hur en ligger till i utbildningsplanen, helt enkelt.

Den gick åt skogen, hahhaaa. Jag vart såklart inte godkänd.

Sedan hade jag mina sista lektioner och i den vevan bokade vi in både teoriprov och uppkörning. Det tog dock ytterligare två veckor nästan innan det fanns tid, för typ allt var fullbokat överallt, då typ alla övningskör och kör upp på sommaren... Men tillslut fick jag i alla fall en tid för teoriprovet den 22a augusti, och sedan uppkörning den 24e. Jag jobbade på morgonen den 22a innan teoriprovet, och jag var så nervös att jag typ skakade när jag satte mig vid provdatorn hahhaaa. Herregud. Jag har nog hela tiden innan jag började med körningen tänkt att själva teorin skulle vara lätt - jag är ju en pluggis, läsa böcker kan jag ju. Men det var SÅ svårt!!! Mycket svårare än jag trodde!! Det är massor med lur, massor med kuggfrågor, etc etc. Så, ja, mycket, mycket svårare än vad jag trodde att det skulle vara var teorin. Var på plats på Måndagen i god tid - jag satte mig på espresso house innan och pluggade den sista skälvande timmen, medans jag åt frukost, och efter det var det bara att pallra mig till vägverkets lokaler i Stockholm city för att ta foto till körkortet, och sedan var det dags för prov. Jag var så himla nervös att mina händer darrade, helt galet.
Provet tog för mig ca 35 minuter att slutföra, och då tog jag det ldigt väldigt lugnt. Flaggmarkerade de frågor jag kände mig medt osäker på, och gjorde dem sen sedan igen. Gick igenom allt igen för att försöka minimera risken för slarvfel, då det är lite väl lätt att göra det på den här typen av frågorna.

Jag klickade på slutför provet, och jag fick 56 rätt tillslut. långt ifrån perfekt, men jag fick godkänt och at this point så är det det enda som räknas, faktiskt!! Yay!

Och på Onsdagen var det då dags för uppkörningen. Jag hade inte berättat för någon egentligen, att jag hade fått en bokad tid (förrutom chefen, för det var lite nödvändigt att få ledigt hahaha) men, i övrigt visste ingen helt och hållet. Jag hade råkat försäga mig till mamma, men bara dagen, så hon hade ingen aning om tiden heller. Så jag började dagen med att återigen gå igenom lite säkerhetskontroller, för att försöka klara dem lite bättre vid provet. Det var nästan dem jag var mest nervös för, av någon anledning.

Jag började med uppvärmning hos körskolan, villet var Högdalens Trafikskola, med min körskolelärare. Han drillade mig ordentligt in i det sista, körde rondeller, vänstersvängar, mm mm. Han var, som alltid, benhård.

Efter detta infann jag mig på platsen för uppkörningen, med så pass lite tid till godo att vi INTE hann gå igenom säkerhetskontrollerna så jag blev ÄNNU mer nervös än vad jag var innan. Tänkte i mitt stilla sinne, "måtte jag inte behöva göra den yttre kontrollen, och kolla under motorhuven jag har ingen aning om någonting där!!" Jag har ju gjort det på min bil, men en liten Nissan Micra ser högst olik ut från en VW Golf!

Jag hälsar på min kontrollant och vi börjar knata mot trafikskolans bil, den vi ska använda under uppkörningen. Han säger, självklart, "ja, då ska vi börja med en säkerhetskontroll. Jag tänkte att vi ska kolla under motorhuven."

Ha. Ha. Ha.

Jag höll mig dock ganska cool, och förrutom lite problem att hitta spaken under själva huven så gick det som smort - jag kunde lokalisera allt, kunde identifiera vätskorna och peka ut nivåerna. Erbjöd mig att kolla oljenivån men det behövdes inte, sa han. Så, yay, det gick bra!

Sedan var det bara att sätta sig i bilen, och han berättade hur testet skulle gå till och så vidare och så vidare.
Fick sedan köra ut från trafikverket och köra ut mot Trångsund, sedan vidare mot Hökarängen och sedan Stockholm. Därpå fick jag köra mot Bagarmossen och in mot villaområdena där jag var på high alert för det var ett typiskt område där det brukar finnas en massa stopp-skyltar. Såg dock inga. Fick dock vända med hjälp av korsning och lite sådant. Filbyten över bussfiler kom på motorvägen också.

Sedan började vi runda av, och åkte tillbaka mot Farsta. Körde snart in på Trafikverket, och jag tyckte det hade gått så fort - bara precis dryga halvtimmen - och att vi redan var tillbaka för att jag helt säkert måste ha missat en stoppskylt eller något liknande... Var så deppig, helt säkert på att jag blivit kuggad.

Kör in och parkerar, och känner där att jag är så nervös i hela kroppen att jag typ SKAKAR. Helt galet!

Och då vänder sig kontrollanten mot mig, och säger att, "ja, du," och en lång paus följt av, "det här blir ju godkänt."

Varpå jag bara gapar mot honom och utbrister, "Va!?!?" Och han bara skrattar.

Jag vart så GLAD!! Och blev om möjligt ÄNNU mer skakig i kroppen. Händerna bara darrade, och knäna var som överkokt spaghetti. Helt galet!! Jag hade klarat det!!

Jag har tagit körkortet!!

Kör, bara kör!

JAG HAR LYCKATS!!!

Jag har tagit mitt körkort! Den 25e Juli tog jag min första lektion, påen parkeringsplats i Farsta. Idag, den 24e Augusti, så tog jag körkortet. Alltså jag är så GLAD!!! Kan inte fatta det!!!!

Höstvibbar

Just nu står jag på T-centralen och väntar på pendeltåget och det är så kallt så kallt ute. Högst sorgligt ifall hösten redan är här... Det är på riktigt bara 9 grader ute. Galet kallt. Dock tror jag att vi kommer få några vackra sommardagar ännu, det kan ju komma ännu hela vägen in i September. Dock hjälper inte det mig nu när jag står och huttrar medans jag väntar.

Med det sagt, så är resvägen till mitt nya jobb inte alls så kaotisk som jag befarat innan. Det tar lång tid, i alla fall 1,5 timme från dörr till dörr... Men jag hade ju befarat ännu längre. Sen ska en ju minnas att det är sommarlov fortfarande, och semestrar... Mycket mindre folk, samt relativt bra väder - båda dessa brukar ju vanligen spela in rätt ordentligt i förseningar. Förhoppningsvis behöver jag inte åka kommunalt så länge till...!

Jag är i allafall ganska ordentligt påklädd. Jeans (som blivit oroväckande trånga efter semestern lolol!) och en av de nya fina kapporna jag köpte i Korea. Ärmarna måste dock vara upprullade (duh!) då insidan är fodrad med spets, och det måste ju såklart synas ordentligt! :)))

Titta så höstlikt det ser ut... Det är ju helt galet. Inte okej, någonstans - det är inte ens mitten på Augusti ännu!

luinlote.blogg.se

Detta är jag.

RSS 2.0