Presenter!

Idag fick jag en present av en av mina nya kollegor! Så rart! Det började med en diskussion igår om att jag nämnde att jag tycker att det är roligt att skriva, och att jag någon gång i livet kommer sätta mig ner och på allvar de till att skriva färdigt i alla fall någonting, och få en bok publicerad. Och att det gäller både skönlitteratur och att jag skulle vilja göra kokböcker. Och då visar det sig att han på riktigt har fått ge ut en kokbok, och det är ju så störtcoolt att jag dör! Jag vart sjukt imponerad och sa att jag måste gå hem och beställa den för wow, det är ju ascoolt!!

Och idag hade han med sig ett exemplar till mig som jag fick!! Och alltså, den är SÅ fin och jag vart sjukt imponerad, den är verkligen fin på riktigt!

Tog några foton för att det var så coolt, och det var en så himla fin bok, massor av vackra fotografier och god mat och bra recept. 





Så nu är jag mer taggad än någonsin att också få göra en egen, hahahaha! 

Jag är så glad, detta var värsta superpresenten!! Jag måse komma på något glatt att ge tillbaka som tack...!

I övrigt är jag lite inne i en trött-period. Vill mest bara sova, sova, sova. Det är en kamp att hålla sig vaken på tunnelbanan hem varenda eftermiddag, jag sitter och nickar till, ögonen droppar och det är så svårt att inte vaggad till sömns. Jag tror det är vär-tröttman, som jag ju vet att jag brukar få. Och i ärlighetens namn har det ju inte varit mycket till vår iår - nu är det juni, och det borde i alla fall ha hintats om sommar i luften, men nope nope, så roligt har vi inte haft det. 

Also, jag har good news. Jag har ÄNTLIGEN fått en kallelse till dirtisten, så på Onsdag så ska jag nu äntligen dit. Det är den så kallade halvårskontrollen, och på onsdag har det gått exakt åtta månader efter min operation, och det är egentligen inte så långt efter halvåret, men när en har då kopiöst många frågot som jag har, och ännu mer lösa funderingar... Ja, då känns det verkligen som om det har varit en väldigt lång väntan. Jag längtar på riktigt till att få komma dit och prata med henne och höra vad hon tycker och tror. Nu i tre dagar skulle en skriva ner exakt vad man har ätit, och vad man har druckit, och sen gissar jag att vi kommer sätta oss och gå igenom det tillsammans, och jag är liiite orolig för att jag ska få skäll. Jag behöver ju verkligen träna mer för det första... Och jag tror att jag behöver tänka lite annorlunda i hur jag äter... (Typ sluta överkonsumera riskakor t.ex, hahahaaa) och kanske äte större mål mat... För jag tror att jag egentligen äter lite för lite?? Kanske? Gah, det är svårt att veta alltså. Ska bli skönt att prata med henne äntligen, äntligen, och kanske få lite rätsida på saker och ting. Som sagt, jag har massor massor med frågor...

Also, om två veckor vid den här tiden sitter jag på en buss påväg för att se One Direction waaaahhhh!!! Jag kommer kanske eventuellt att explodera av pepp på vägen dit... Jag älskar dem så mycket att hjärtat nästan går sönder.

OT4. <3

Memoirs of a Sleeved.

Note to self: friterad mat går fetbort. Även om det bara är en liten bit kyckling från kinakrogen.

FETBORT, I tell you.

Jag mår så hysteriskt illa även nu, flera timmar senare.

Detta får gå i mina anteckningar på saker jag faktiskt inte KAN äta längre, det får kategoriseras som "fysiskt omöjligt", nu vet vi det.

Nu när jag kan äta så pass bra igen så är jag så pepp på att äta att jag klantar mig, testar saker som är dåliga gör mig, äter dem kanske lite för fort... Och det straffar sig alltid.

För ungefär femte gången på ett år ska jag nu igen försöka lära om mig allt från scratch, och nu en diet som skall hålla permanent, resten av livet.

Först för ett år sedan var det inför-eventuell-operation-dieten.

Sedan vart det pulverdiet.

Sedan var det "lät dig att äta överhuvudtaget fast det känns fruktansvärt jobbigt."

Sedan var det, "det börjar gå att äta men jag vill/behöver fortfarande gå ner i vikt i rask takt."

Efter det kom, "oj jäklar, nu måste vi lugna ner oss med viktminskningen, nu börjar vi närma oss målvikt, herregud jag behöver få i mig mera mat men det går inte!"

Nu är det, "jag kan äta igen, men jag vill inte gå ner mer i vikt, men jag vill heller aldrig riskera att gå upp igen."

Detta kommer bli the biggest challenge. Nu är det upp till bevis, nu ska jag visa vad jag lärt mig av alla ronder med mig själv det senaste året.

Jag har köpt de hetaste jävla jeansen någonsin. OCH en croptop!!! Nu ska jag bara bli confident enough att bära croptopen offentligt...

Målvikt!

Nu har jag nått ALLA mina mål med min viktnedgång. Det är helt megasjukt. Elva månader efter diet-start, och (imorgon) exakt sju månader efter operationsdagen.

Dietistens första mål var ju det "förväntade" reslutatet av en magsäcksoperation, vilket ju är att patienten ska ha förlorat ca 75% av sin övervikt det första året efter operation. Det skulle för mig innebära att jag fram till oktober skulle ha gått ner ca 37 kilo...

Dietistens "riktiga" mål, utefter vad hon och jag pratade om, det var att jag skulle gå ner till normalviktig enligt bmi-skalan. Det var utefter mina önskningar, och mina egna satta mål - jag ville bli så kallat normalviktig. Då skulle jag väga ca 67,5 kilo enligt min längd.

Mitt egna, personliga mål var lite hårdare. 64 kilo satte jag, några kilo under normalviktig-gränsen, för att jag ville ha något att ta av, jag ville inte ligga på gränsen.
Och sen har 64 kilo alltid varit någon sorts... Jag vet inte. Det är en snygg siffra, ni vet? 

För ett par två veckor sedan eller så så hamnade jag på 64,9 kilo, det räknade jag som att vara i mål. För 64-komm-någonting är ju fortfarande 64, tycker jag.

Men nu idag, så kom det på riktigt, nu har jag träffat rekordet, med bravur! 63.9 jävla kilo väger jag nu. 


Så nu har all mina siffror räknats om, hela alltihopa är ställt på ända. Nu måate jag helt tänka om i matintag. Nu ska jag ära 2200 kcal om dagen för att HÅLLA vikten! Jag ska inte gå ner mer nu! (Jag ska heller inte gå upp, såklart) Det här blir något helt nytt för mig, att äta för att hålla vikten. För första gången i mitt liv så behöver jag, genuint och på riktigt, inte gå ner mer i vikt.



Jag blir helt chockad av att se mina ben såhär.......



Jag har gått ner 55,6 kilo sedan 28e maj förra året. NOLL kilo kvar till målvikt.


Jag är så tacksam till Lifesum appen här ovan. Den har hjälpt mig så ohyggligt mycket, den är så bra. Jag lägger varje dag in så gott som exakt vad jag ätit. Den har hjälpt mig i perioder av matångest när jag kännt att nej, nu har jag ätit för mycket, nu har jag sabbat allt. Den har sporrat mig att äta mera när jag verkligen inte kunnat äta. Den har hjälpt mig att äta balanserat, att jag fått i mig tillräckligt med protein, som ju är det svåraste, svåraste, svåraste att få i sig. Jag är så nöjd med den och skulle rekomendera den till alla!

Nu ska jag anstränga mig ännu hårdare för att bli starkare, och sluta vara som en trasdocka i muskelstyrka! \^^/

luinlote.blogg.se

Detta är jag.

RSS 2.0